ÄVEN JAG KAN VACKLA, MEN NU ÄR DET SLUT MED DET
Ni som läst min blogg den senaste veckan har fått tagit del av mitt vacklande fram och tillbaka när det kommer till min politiska ställning. Jag har i helgen verkligen genomgått en grundlig "utredning" av mig själv och varför jag började vackla. Vart börjar man? Socialamedier, nyhetsflöden, kritik från höger till vänster, pajkastning på privat nivå... Ja säg något som inte påverkat senaste tiden. Ibland har jag fått frågor kring mitt politiska uppdrag, om min politiska ställning, jag får nyhetsartiklar skickade till mig där perivatpersoner anser att jag ska kunna stå till svars för vad Stefan Löfven uttalar sig om i intervjuer (utal som jag inte kan ta ansvar för). Jag har känt mig politiskt handikappad och helt snurrig när det här med politiken hamnar på sandlåde nivå på det privata planet.
Jag har med andra ord blivit påverkad (låtit mig påverkas), låtit mig luras av medias stora dystra rubriker, låtit mig påverkas av omgivningen. Men vet ni vad? Jag är ju faktiskt inte den personen som låter mig trampas på. Jag är en person som alltid stått ut för mina värderingar och det jag tror på. Varför jag lät mig själv överrumplas i detta kan jag inte riktigt svara på, men jag hade kanske inte tillräkligt med fakta att försvara mig med. Jag är uppdatgen med bebis hela dagarna och har inte haft tiden att leta reda på mer fakta och har därför känt mig rätt handikappad i min politiska ställning. Jag har inte kunnat ta mig iväg på Socialdemokraternas möten som oftast är kvällstid.
Jag har tänkt, tänkt och tänk. Läst på lite mer och funderat i stor utsträckning. Klart jag är socialdemokrat. Jag har varit för snabbt på att döma ut mig själv pga. yttre påverkan. Som en vän till mig sa: Socialdemokraterna har bara haft ett år på sig att få ordning och reda på vårat land. Mitt i allt så stod vi inför en flyktingkris som människan inte kunnat skåda sen andra världskriget, vi står inför terrorhot och försöker hitta en lösning med resten av Europa. Ja det är sant! Jag har varit socialdemokrat i hela mitt liv, så varför skulle det egentligen förändras nu?
Varför kände jag att Liberalerna låg bäst till hans då? Kanske för att dom på sin hemsida ser rätt lika ut till värderingar. Dom använder ord som solidaritet, ett ord som jag mest förknippar med socialdemokraterna. Dom skriver att varje person är unik osv. Kanske trodde jag att jag skulle känna mig tillfreds om jag blickade mot ett annat parti med liknande värderingar? Lurade bara mig själv genom att tro det.
Jag är så tacksam för att jag fått bli förtroendevald i min hemkommun, ett uppdrag jag värdesätter till max. Jag ville inte kasta in handduken innan jag ens hunnit lära mig något. Jag känner mig fortfarande som ett oskrivet blad och vill såklart fylla på det med mer info. När jag bloggat om mina politiska åsikter har jag skrivit det som snurrar runt mitt huvud för stunden, ibland ångrar man sig och kanske raderar ett inlägg. Det är inte ofta som jag söker fakta att luta mig tillbaka på när jag skriver (eftersom det alltid varit tankar i mitt huvud). Jag tror att jag lätt kan missförstås från andra medlemmar i partiet som läser min blogg. Många kanske utgår från att jag lägger fram fakta och undrar vart någonstans jag hittat den? Men så är det inte.
Hur som helst.. jag väljer att stanna kvar i mitt parti (S). Inget ska få påverka mig i min ståndpunkt. Bara för 90% av min omgivning väljer att kasta skit mot (S) så betyder det inte att jag måste välja bort dom. Det är fortfarande mina politiska värderingar och det är inget att skämmas över. Jag dömer ingen annan för deras politiska värderingar, halva min släkt är ju Sverigedemokrater, något jag inte på några som helst villkor kan sympatisera med, men jag dömer dom inte. Alla är fria att tro på vad dom viill.
Hur som helst.. jag väljer att stanna kvar i mitt parti (S). Inget ska få påverka mig i min ståndpunkt. Bara för 90% av min omgivning väljer att kasta skit mot (S) så betyder det inte att jag måste välja bort dom. Det är fortfarande mina politiska värderingar och det är inget att skämmas över. Jag dömer ingen annan för deras politiska värderingar, halva min släkt är ju Sverigedemokrater, något jag inte på några som helst villkor kan sympatisera med, men jag dömer dom inte. Alla är fria att tro på vad dom viill.
Jag ber alla mina partivänner om ursäkt om ni kände er lurade av mig på något sätt. Det har inte varit min mening att få er å tveka på mig. Det var jag som tvekade på mig själv ett tag, men nu har jag rett ut det.
Det här var sista gången jag tvekade..
Jag är Socialdemokrat så enkelt är det, jag ska inte lura mig själv och tro annat och lyssna på omgivningen.