ÄVEN JAG KAN VACKLA, MEN NU ÄR DET SLUT MED DET

POLITISK SITUATION / Permalink / 3
Ni som läst min blogg den senaste veckan har fått tagit del av mitt vacklande fram och tillbaka när det kommer till min politiska ställning. Jag har i helgen verkligen genomgått en grundlig "utredning" av mig själv och varför jag började vackla. Vart börjar man? Socialamedier, nyhetsflöden, kritik från höger till vänster, pajkastning på privat nivå... Ja säg något som inte påverkat senaste tiden. Ibland har jag fått frågor kring mitt politiska uppdrag, om min politiska ställning, jag får nyhetsartiklar skickade till mig där perivatpersoner anser att jag ska kunna stå till svars för vad Stefan Löfven uttalar sig om i intervjuer (utal som jag inte kan ta ansvar för). Jag har känt mig politiskt handikappad och helt snurrig när det här med politiken hamnar på sandlåde nivå på det privata planet. 
 
Jag har med andra ord blivit påverkad (låtit mig påverkas), låtit mig luras av medias stora dystra rubriker, låtit mig påverkas av omgivningen. Men vet ni vad? Jag är ju faktiskt inte den personen som låter mig trampas på. Jag är en person som alltid stått ut för mina värderingar och det jag tror på. Varför jag lät mig själv överrumplas i detta kan jag inte riktigt svara på, men jag hade kanske inte tillräkligt med fakta att försvara mig med. Jag är uppdatgen med bebis hela dagarna och har inte haft tiden att leta reda på mer fakta och har därför känt mig rätt handikappad i min politiska ställning. Jag har inte kunnat ta mig iväg på Socialdemokraternas möten som oftast är kvällstid. 
 
Jag har tänkt, tänkt och tänk. Läst på lite mer och funderat i stor utsträckning. Klart jag är socialdemokrat. Jag har varit för snabbt på att döma ut mig själv pga. yttre påverkan. Som en vän till mig sa: Socialdemokraterna har bara haft ett år på sig att få ordning och reda på vårat land. Mitt i allt så stod vi inför en flyktingkris som människan inte kunnat skåda sen andra världskriget, vi står inför terrorhot och försöker hitta en lösning med resten av Europa. Ja det är sant! Jag har varit socialdemokrat i hela mitt liv, så varför skulle det egentligen förändras nu? 
 
Varför kände jag att Liberalerna låg bäst till hans då? Kanske för att dom på sin hemsida ser rätt lika ut till värderingar. Dom använder ord som solidaritet, ett ord som jag mest förknippar med socialdemokraterna. Dom skriver att varje person är unik osv. Kanske trodde jag att jag skulle känna mig tillfreds om jag blickade mot ett annat parti med liknande värderingar? Lurade bara mig själv genom att tro det.
 
Jag är så tacksam för att jag fått bli förtroendevald i min hemkommun, ett uppdrag jag värdesätter till max. Jag ville inte kasta in handduken innan jag ens hunnit lära mig något. Jag känner mig fortfarande som ett oskrivet blad och vill såklart fylla på det med mer info. När jag bloggat om mina politiska åsikter har jag skrivit det som snurrar runt  mitt huvud för stunden, ibland ångrar man sig och kanske raderar ett inlägg. Det är inte ofta som jag söker fakta att luta mig tillbaka på när jag skriver (eftersom det alltid varit tankar i mitt huvud). Jag tror att jag lätt kan missförstås från andra medlemmar i partiet som läser min blogg. Många kanske utgår från att jag lägger fram fakta och undrar vart någonstans jag hittat den? Men så är det inte. 

Hur som helst.. jag väljer att stanna kvar i mitt parti (S). Inget ska få påverka mig i min ståndpunkt. Bara för 90% av min omgivning väljer att kasta skit mot (S) så betyder det inte att jag måste välja bort dom. Det är fortfarande mina politiska värderingar och det är inget att skämmas över. Jag dömer ingen annan för deras politiska värderingar, halva min släkt är ju Sverigedemokrater, något jag inte på några som helst villkor kan sympatisera med, men jag dömer dom inte. Alla är fria att tro på vad dom viill.
 

Jag ber alla mina partivänner om ursäkt om ni kände er lurade av mig på något sätt. Det har inte varit min mening att få er å tveka på mig. Det var jag som tvekade på mig själv ett tag, men nu har jag rett ut det.

Det här var sista gången jag tvekade.. 
Jag är Socialdemokrat så enkelt är det, jag ska inte lura mig själv och tro annat och lyssna på omgivningen.

ALLA VET, MEN INGEN VILL ERKÄNNA

POLITISK SITUATION / Permalink / 1
Alla vet, men ingen vill erkänna. Sålänge fienden är på fri fot så behöver människor en syndabock att skyffla sin ilska över. Ja mina vänner jag pratar om muslimer, ett ord man knappt får yttra dessa dagar utan att bli stämplad som rasist. Jag vet som ni alla andra VET att muslimerna inte är problemet dessa dagar. Vi vet skillnaden mellan extremism och muslim, ändå fortsätter vi peka ut denna grupp människor. Jag personligen tror att många "behöver" en syndabock sålänge fienden fortfarande utgör ett hot. Många använder muslimerna som ett bollplank för sina missnöjen, eller så är man rentutav rasist.
 
Jag tycker det är egotrippat och elakt att peka ut ett helt folkslag för vad ett gäng hjärntvättade extremister hotar omvärlden med. Vad har alla dessa oskyldiga människor med deras dåd att göra? Dom blir ju själva slaktade som boskap av ISIS våldsamheter. Muslimer flyr för sina och sina barns liv. Ändå sitter många och fortsätter lägga skulden på alla muslimer. Vafan är det för fel på er?

Självmordsbombningar, våldtäkter, koranen i ena handen, Ak47 i andra, mördar barn, skär halsen av män och kvinnor.. ja säg något dessa extremister gör som koranen sätter sig emot? Tror vi i väst verkligen att det står i koranen att man ska ta sitt egna liv? Det är strängt förbjudet inom islam att ta sitt liv. Det är strängt förbjudet att våldta kvinnor och mörda barn, så varför fortsätter folk att kasta skit på ett folk som lever i harmoni med sin religion? 
 
Dom har själva blivit offer eftersom extremisterna valt att använda deras tro, deras religion som en dragsten i deras smutsiga avrättningar mot oskyldiga människor. Dom väljer att kriga i guds namn, kalla sig islamska staten av en anledning: splittra oss i två grupper. Varför ska det vara så svårt att förstå? Muslimerna är lika stora offer i dom här terror attentaten som vilken kristen som helst (eller icke troende).
 
Personer som ansluter sig till såna här grupper är oftast personer i utanförskap, personer som feltolkar eller inte ens läst koranen utan låter sig bli hjärntvättade av ISIS propaganda. En riktigt troende muslim som går i mosken för att be, som läst koranen, som följer Muhammed skulle aldrig överge sin familj för att våldta barn och skära halsen av män och kvinnor oavsett religion. Han skulle aldrig spränga sig själv innuti en moské (guds hus). En riktigt muslim vill själv förgöra denna terrorist grupp som sätter skräck bland så många människor. 
 
Det är rent av korkat och bara massa dumheter folk håller på med som lägger skulden på oskyldiga människor bara för dom råkar prata samma språk, ha samma hudfärg eller dela samma religion som dessa extremister. Alla vita kristna har väl inte varit aktiva med KKK ? Alla Tyskar tänkte och tyckte inte som Adolf Hitler, så varför skyller vi muslimerna för allt som ISIS gör? Det är bara skitsnack för att man vill ha en syndabock att lägga skulden på undertiden man försöker förgöra den "riktiga" fienden. Det sjuka är att alla vet, men ingen vill erkänna.
 
Människor asså .. allmänbildning vore på sin plats ibland!

ARBETSFÖRMEDLINGEN ETT SKÄMT I SAMHÄLLET

POLITISK SITUATION / Permalink / 3
Arbetsförmedlingen...Vilket slöseri på tid, pengar samt människors självförtroenden! Jag skulle vilja sitta här och skriva ner några rader om hur bra denna förmedling är och hur många människor som pratar väl om den. Men i själva verket avskyr många människor att behöva ta sig hit när dom blir arbetslösa, varför?

1.) Man har en massa möten med förhoppningar om att få jobb.
2.) Personer ber om exempelvis truckkort för att kunna få jobb, något arbetsförmedlingen nekar många.
3.) Att vara inskriven på arbetsförmedlingen leder sällan till jobb.
4.) Man kastas in på tidsfördrivande kurser där man får i uppgift att skriva ett CV under 8 veckor. När kursen är slut kastas man in i "nästa kurs" som går ut på att.. skriva CV i 8 veckor till osv.

 
Politiker pratar om utanförskap, att folk utan jobb oftast hamnar i utanförskap. Man pratar om hur viktigt det är att få ut människor i jobb. Men vad händer med en person som gått arbetslös i exempel 2 års tid? Många tappar motivationen, tvekar på sig själva, tappar förtroendet för arbetsförmedlingen. Långtids arbetslöshet kan i sin tur leda till depression som skapar ännu mer svårigheter att ta sig ut på arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingen behöver göra en radikal förändring, dom behöver fokusera mycket mer på motivation än en massa meningslösa kurser som får en smart person att känna sig IQ befriad. Man behöver ha speciella program och människor som jobbar med exempelvis föredetta brottslingar, personer som jobbar med psykisk ohälsa. Det måste finnas områden för alla olika problematiska gruppen som har det lite svårare att ta sig ut på arbetsmarknaden. För någon med ett kriminellt förflutet som inte kommer ut i jobb eller blir nekad jobb efter jobb pga. sitt straffregister löper större risk att falla tillbaka i kriminella banor eftersom det oftast är ekonomiskt lönsamt. En person med psykisk ohälsa, någon som exempelvis lider av depression, kommer garanterat gå djupare in i sin depression när jobb efter jobb passerar och inget kan erbjudas någon med depression. Här måste arbetsförmedlingen göra en storsatsning. Kanske införa ett samarbete med psykiatrin så att personer med misstankar om ADHD, ADD, PTSD eller liknande kan göra en utredning och få hjälp därefter. Många personer med psykisk ohälsa går långtissjukskriva eftersom dom mår för dåligt. Men många gånger kan rutiner, en ordnad ekonomi, arbetskamrater och liknande faktiskt vara den bästa medicinen. Här ligger motivation på sin plats.
 
Jag var själv arbetslös under två års tid. Jag har precis som många sprungit runt på dessa förnedrande kurser, suttit på möten med kontaktpersoner och blivit ilurad att jag inom en snar framtid kommer ha jobb (med deras hjälp). Det var slöseri på min tid, samhällets pengar och självförtroende. Något jobb har jag aldrig fått via arbetsförmedlingen, utan har på egen hand fått ställa mig på benen och hitta min motivation här i livet. Tyvärr har inte alla samma typ av driv som jag har och blir därför fast hos förmedlingen år ut och år in. Många blir av med sin ersättning och blir tvugna att söka socialtjänstens stöd, som för många människor känns förnedrande. Här sitter vi och pratar om att folk ska ha rätt till ersättning (håller med), men idag är det många som går på socialbidrag pga. att arbetsförmedlingen inte kan motivera sina inskrivna på rätt sätt. Åren går och dom hamnar hos socialtjänsten. Vakna upp och se vart man bör rikta ögonen någonstans.
 
Ska vi få ut människor på arbetsmarknaden så måste vi börja se varje persons potential, vi kan inte behandla alla lika eftersom vi inte är lika. Vi måste kunna erbjuda personer truckkort om det finns chans till jobb, det måste finnas ett driv hos dom som jobbar som kontaktpersoner, det måste finnas ett tydligt motivations program som varje inskriven kan gå. Vi måste skapa motivation, inte göra arbetssökandet till den tråkigaste uppgiften i världen. 

Lite tankar jag hade ikväll...
Till top