pollica.blogg.se

Arbetsförmedlingen...Vilket slöseri på tid, pengar samt människors självförtroenden! Jag skulle vilja sitta här och skriva ner några rader om hur bra denna förmedling är och hur många människor som pratar väl om den. Men i själva verket avskyr många människor att behöva ta sig hit när dom blir arbetslösa, varför?

1.) Man har en massa möten med förhoppningar om att få jobb.
2.) Personer ber om exempelvis truckkort för att kunna få jobb, något arbetsförmedlingen nekar många.
3.) Att vara inskriven på arbetsförmedlingen leder sällan till jobb.
4.) Man kastas in på tidsfördrivande kurser där man får i uppgift att skriva ett CV under 8 veckor. När kursen är slut kastas man in i "nästa kurs" som går ut på att.. skriva CV i 8 veckor till osv.

Politiker pratar om utanförskap, att folk utan jobb oftast hamnar i utanförskap. Man pratar om hur viktigt det är att få ut människor i jobb. Men vad händer med en person som gått arbetslös i exempel 2 års tid? Många tappar motivationen, tvekar på sig själva, tappar förtroendet för arbetsförmedlingen. Långtids arbetslöshet kan i sin tur leda till depression som skapar ännu mer svårigheter att ta sig ut på arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingen behöver göra en radikal förändring, dom behöver fokusera mycket mer på motivation än en massa meningslösa kurser som får en smart person att känna sig IQ befriad. Man behöver ha speciella program och människor som jobbar med exempelvis föredetta brottslingar, personer som jobbar med psykisk ohälsa. Det måste finnas områden för alla olika problematiska gruppen som har det lite svårare att ta sig ut på arbetsmarknaden. För någon med ett kriminellt förflutet som inte kommer ut i jobb eller blir nekad jobb efter jobb pga. sitt straffregister löper större risk att falla tillbaka i kriminella banor eftersom det oftast är ekonomiskt lönsamt. En person med psykisk ohälsa, någon som exempelvis lider av depression, kommer garanterat gå djupare in i sin depression när jobb efter jobb passerar och inget kan erbjudas någon med depression. Här måste arbetsförmedlingen göra en storsatsning. Kanske införa ett samarbete med psykiatrin så att personer med misstankar om ADHD, ADD, PTSD eller liknande kan göra en utredning och få hjälp därefter. Många personer med psykisk ohälsa går långtissjukskriva eftersom dom mår för dåligt. Men många gånger kan rutiner, en ordnad ekonomi, arbetskamrater och liknande faktiskt vara den bästa medicinen. Här ligger motivation på sin plats.

 

Jag var själv arbetslös under två års tid. Jag har precis som många sprungit runt på dessa förnedrande kurser, suttit på möten med kontaktpersoner och blivit ilurad att jag inom en snar framtid kommer ha jobb (med deras hjälp). Det var slöseri på min tid, samhällets pengar och självförtroende. Något jobb har jag aldrig fått via arbetsförmedlingen, utan har på egen hand fått ställa mig på benen och hitta min motivation här i livet. Tyvärr har inte alla samma typ av driv som jag har och blir därför fast hos förmedlingen år ut och år in. Många blir av med sin ersättning och blir tvugna att söka socialtjänstens stöd, som för många människor känns förnedrande. Här sitter vi och pratar om att folk ska ha rätt till ersättning (håller med), men idag är det många som går på socialbidrag pga. att arbetsförmedlingen inte kan motivera sina inskrivna på rätt sätt. Åren går och dom hamnar hos socialtjänsten. Vakna upp och se vart man bör rikta ögonen någonstans.

 

Ska vi få ut människor på arbetsmarknaden så måste vi börja se varje persons potential, vi kan inte behandla alla lika eftersom vi inte är lika. Vi måste kunna erbjuda personer truckkort om det finns chans till jobb, det måste finnas ett driv hos dom som jobbar som kontaktpersoner, det måste finnas ett tydligt motivations program som varje inskriven kan gå. Vi måste skapa motivation, inte göra arbetssökandet till den tråkigaste uppgiften i världen. 

Lite tankar jag hade ikväll...